Filmfestival

AIFF – Anchorage International Film Festival

Jag har jobbat tre pass nu. Och man skulle kunna saga definitionen av “soft” ar att jobba ett pass pa festivalen. Man gar dit. Pratar med de andra som jobbar. Delar ut blanketter som de besokande ska fylla i efter de sett fimen. Alla besokare har kommit. Man satter sig langst bak i de stora sofforna som annars ar extra dyra och ser filmen. Man smyger ut alldeles nar den slutar och samlar in blanketterna och delar ut nya till de som lyckats slarva bort sina. Man jobbar i ca 10 minuter totalt. Far se filmen gratis. Far tva gratisbiljetter per pass till varlfri film under festivalen.

Helt OK.

Sag en film fran Estland. Temptation of St. Tony. Grotesk (manniskor som at varandra, hundar som mordades, hander och fotter som hittades i backar) och underbart vacker (varje sekund hade man kunnat ta en snapshot av och haft som vinnande bidrag i en fototavling) pa samma gang. Svart vit. Och regissoren pratade efterat, svarade pa fragor. Nagon fragade om han sag filmen som deprimerande. Han svarade att sa lange det finns hopp sa kan mirakel handa. Och sen sa han inget mer som svar pa den fragan. Intressant.

Ska kanske jobba ikvall ocksa. Egentligen har jag gratisbiljetter sa det racker och blir over for de filmer jag vill se den kommande vecakan. Och filmerna ikvall later val sadar halvbra. Men Bear’s Tooth Theatre Pub, Bar and Grill ar ett sa himla underbart stalle sa jag alskar att bara vara dar. Restaurangen har vegetarisk och veganmat, och kottmat ocksa saklart, manniskorna som jobbar dar ar alla mellan 20 och 30 ungefar. Biosalongen ar i tva vaningar och den nedre har en bar langst bak. Man sitter skont i stora fatoljer och man har bord framfor sig och om man har betsallt mat sa kommer de in med maten under filmen och sa ater man och forsoker att inte tugga alltfor ljudligt. Det paminner mycket om underjorden hemma, bara det att gamlingar liksom unga kommer dit. Och i vanliga fall kostar filmerna $2.5 vilket ar mycket battre an $9 som de kostar pa alla andra biografer aven om de kommer till Bear’s Tooth nagon manad senare..

Posted in Everyday life | 5 Comments

Thanksgiving

Skolorna ar stangda. De statliga byggnaderna likasa. Och inte for att det ar Thanksgiving imorgon, men for att det ar sa forbaskat halt pa vagarna. Det ar battre idag. Men Bruce och jag akte i hans stora monsterbil (vilken jag trodde var tung nog for att inte slira) och akte nastan av vagen en gang och snurrade ett helt varv i sn svang istallet for 90 grader.

Men nog om det. Thanksgiving imorgon. Och det betyder mys idag. Musik. Och alla hjalpa till i koket med alla forberedelser av all mat for imorgon. En gigantisk kalkon. En massa sotpotatis. Ris. Mer potatis. Gronsaker. Saser och sylter. Pumpapaj och pecanpaj. Thanksgiving ar en stor grej har. Helt klart. Signing out. Puss kram.

Posted in Everyday life | 9 Comments

O’ahu

This slideshow requires JavaScript.

Wuoooahho
O’ahu!

Posted in photo, Travelling | 4 Comments

Hawai’i

Hawaii. Det är konstigt att tänka sig att det det är snö och kallt och mörkt i Alaska. Här är varmt, soligt. Mitt ansikte ser ut som en nyfångad kräfta. Livet på Hawaii är bra. För turisterna. Waikiki är som uppbyggt för dem. Jag gillar inte riktigt sådant och undrar hur det såg ut här 1955 när morfar var här.

Om man glömmer bort var man befinner sig så skulle man kunna tro att man var i asien någonstans. Kanske Japan. Jag har aldrig sett så många japaner på ett och samma ställe. Pinnsmala japaner. Och övriga asiater har inte mycket fett heller. Stor skillnad mellan amerikanarna som kommer hit och dem.

Chinatown var underbart. Stränderna är härligt mjuka. Snorklingen gick väl sådär. Tycker det är smått obehagligt. Vandringen i bergen. Utsikten mot öppna havet. Kajaker. Pearl Harbour. Ridtur i en gammal vulkan. Konstiga chinesiska rätter. Sushi. Ännu konstigare chinesiska efterrätter. Hemlöshet. De bor på stränderna. Men de kommer åtminstone inte att dö av kylan som de gör i Alaska. Och prostitution. Jag kräks nästan så äckligt är det. Inte av kvinnorna med minimala kjolar och skyhöga klackar som går runt där nere på gatan 16 våningar under oss men av de äckliga tjocka männen.

Posted in Travelling | 6 Comments

Pics, or it didn’t happen? (It did.)

This slideshow requires JavaScript.

Posted in photo | 5 Comments

Ja tydligen gar ju inte det har sa bra. Inte livet alltsa. Utan bloggandet. Men jag sag Drew Barrymore idag. Spannande spannande. Och min gudfar har blivit guvenor i Colorado. Det ar ocksa spannande. Danica har tyvarr flyttat tillbaka till sin by dar det bor 198 manniskor. Det ar verkligen litet. Kodiak. Men bjornarna dar ar desto storre. De storsta i varlden. Och sa har jag tappat min mobil. Eller. Den ar at large. Jag var ute och promenerade mitt i natten. Och hamnde 10 meter framfor tva algar och blev jatteradd. De tittade pa mig med stora ogon. Jag var glad att de inte gjorde nat mer. Det har snoat. En massa. Och langdskidorna ar inhandlade! Jag tanker mest hela tiden pa hur och nar jag ska ta mig till Guatemala. L:ara mig spanska. Och sa sist. Imorgon ska jag till museet och sa pa en Andy Warhol utstallning. Inte dricka vin (daliga lagar). Men ata ost. Det ar invigning och mingel. Men migla gor jag inte.

Posted in Everyday life | 12 Comments

Transib

What do passengers do? In second class, people sleep in four berth compartments, they usually spend all day eating, chatting, and playing games, sleeping, or enjoying the changing landscape. They often look at the timetable that says at what time the next stop will be. And when the stop comes, they get out, stretch their legs, inspect the bags of the people selling products on the platform, they buy a cake, even in the middle of the night. Some people travel for the whole 6 days it takes to cross Russia, others only for a few days, people meet, talk with each other about where they come from, how life is there, it’s a rare occasion of meeting people from everywhere in Russia. They feel at home in their compartment, they bring back beers bought at a stop and invite their neighbors as guests for an evening of talk, card games, laughs. The smokers go to the end of the wagon to smoke.

People outside Trans-Siberian train

 

 

 

People outside Trans-Siberian train

Some people play the radio very loud, while others keep turning it off. Some guests get too drunk and want to sleep where they are. The ‘Provodnik’ comes and brings them to their berth. Men wear slippers, and snore. Intimacy is shared with everybody, and couples sometimes find it hard to share it together. If they have the chance to be in the same compartment with friends, they send them outside in the corridor with a book and a glass of trans-siberian tea while they enjoy privacy for some time.

Posted in Everyday life, Travelling | 12 Comments

halloween

Folk här är galna när det kommer till halloween. De började pynta sina hus några veckor sedan.

Igår var en mycket bra dag. Rotaract anordnade en Halloweenfest för Rotary och det hela blev mycket lyckat. Och alla pengar som samlades in ska till skolan i Nicaragua.

Nu bär det av till en halloweenfest med Danica och Fabian. Danica och jag ska vara vindruvor. Fabian en banan.

Trevligheter väntar, hejdå.

Posted in Everyday life | 4 Comments

“Life is not as bad as it could be when you’re intoxicated”
-Fellow human being

Posted in Everyday life | 10 Comments

Det är konstigt här. Livet. Ena dagen är jag glad. Nästa dag vill jag tillbaka till Nicaragua. Någon frågade mig om jag kunde berätta om mitt perfekta liv här i Alaska men jag skakade bara på huvudet. Samtalet ägde rum på Skype. Livet här är långt ifrån perfekt. Men jag önskar inte att jag var någon annan stans. Så det är inte dåligt. Men ni får inte tro att det är fantastiskt.

Marla lämnade mig här i tisdags men en konstigt känsla. Hon tog med sig all färg och glädje som Anchorage bara några dagar tidigare hade spridit omkring sig. Och hon fick mig att känna som de där dagarna alldeles efter Nicaragua. Att man ville tillbaka. När man inte riktigt kunde förstå att man var tillbaka i verkligheten. Som om man var nyvaken och hade drömt något fantastikst.

I alla fall. I am weird and life is weirder. Sa någon på bussen idag.

Det där med läkare. Jag börjar tveka.

Om några tisdagar ar det val här och jag kommer rösta konservativare än vad jag någonsin hade tänkt att jag skulle göra. Long story. Daddy, I will convince you to do the same.

Och så slutligen. Danica är hemma igen. Det var det enda som kunde göra mig glad. Det bästa som hänt på länge. Och idag carvade vi pumpkinar. Det var trevligheter.

Posted in Everyday life | Leave a comment